Rådjursexplosion?!

Ja, det kan man verkligen säga att det var idag!
Gick ut till skogs igen med Dunder, samma runda som sist men nu gick vi lite längre och jag försökte välja en något annorlunda väg för variationens skull. Bland det allra första vi såg var åtminstone tre, kanske fyra, rådjur som snabbt sprang undan. De var dock på rätt långt håll så jag släppte Dunder lös i alla fall. Han tyckte förstås det var oerhört spännande att springa runt i hög fart, men höll sig hela tiden inom synhåll. Han är viltspårstränad på rådjur men visade inga ansatser på att vilja ge sig av helt själv.
Vi såg massor av rådjursspår men inga efter människor, i alla fall inte som inte skulle kunna ha varit efter oss sedan sist. Dock blev jag fundersam när vi stötte på flera inte helt små blodfläckar i snön, kombinerat med fler rådjursspår. Vi såg även flera högar med rejäla pälstussar.
Vi fortsatte att traska på, och kom till utkanten på ett granplantage. Ja, självklart - där kom nästa rådjur springande! Jag vet inte om Dunder såg det eller bara kände lukten av det, men han stack iväg åt samma håll. Jag oroade mig inte för att han skulle hinna ikapp det - inte en chans! Men jag tänkte att "jaha, den här promenaden blir nog längre än jag tänkt mig om jag ska springa och leta efter honom halva kvällen", men han skötte sig exemplariskt och det kan inte ha tagit mer en absolut max två minuter innan han kom springande (om än med tungan i stort sett hängande i marken efter den springrundan!) och placerade sig på min vänstra sida. Så ingen rådjursjakt idag! Men jag bestämde mig ändå för att ta det säkra före det osäkra, kopplade upp honom och började traska hemåt igen. Vi stötte på blodfläckarna igen, och när jag fick syn på en pälstuss som fortfarande satt kvar i en något blodig hudslamsa kunde jag inte låta bli utan var tvungen att ta en närmare titt. (Sorry morsan, jag vet nog vad du tycker men jag kunde inte låta bli!) Jag hade redan listat ut att lämningarna inte kunde vara gamla eftersom det inte fallit någon snö alls på dem, men blev mycket förvånad över att märka att pälsen och huden fortfarande var alldeles varma, trots att de låg i knädjup snö! Så det kan verkligen inte varit längesen det hände, vad det nu vad. Inte den blekaste aning, faktiskt, om vad som nu kan ha hänt. Jag vet nästan ingenting om jakt, men tittade i alla fall på Svenska jägareförbundets hemsida, och det är absolut inte jaktsäsong på rådjur. Dessutom fanns ju där inga spår efter människor. Har funderat och min bästa gissning är att någon hund satt efter dem - några i familjen såg för kanske ett par veckor sen en större hund i området jaga just rådjur. Jag kan bara hoppas att vad det än var som hände, gick det bra för hjortarnas del. Jag var för långt ifrån de minst fyra olika rådjur vi såg, så jag kunde inte avgöra om någon av dem var skadad. Dock såg jag massor av spår på att de höll till där - hålor där snö grävts bort, bortgnagd bark, spilling och sådessa sjuherrans alla spår precis överallt...