Mer träning...

Har fortsatt att träna Dunder att ligga i buren. Det går bra! Fast han ligger inte direkt och vilar, utan för honom handlar det om att ligga där och ivrigt vänta på godis. Igår tog jag hans (nja, egentligen Nellies...) Kong och fyllde med godis. De fastnade riktigt bra så han fick verkligen kämpa för att få ut dem, men han verkade gilla det. Detta förstås samtidigt som han låg i buren. Han fick även ligga där medan jag både satt och såg på TV och vid datorn. Snart kanske jag kan lämna honom där med en godisfylld leksak och rent av lämna rummet i en minut eller två.
Var nära att missa vår dagliga träninsrunda inför utställning igår, men ville inte bryta "traditionen" så i samband med Dunders sista runda på kvällen körde vi lite på kvällen. Inget springande då utan vi tränade på uppställande och det gick finfint, ja han skötte sig alldeles perfekt. Nästan så att han ställde alla fyra benen, huvud och svans precis som det skall vara helt själv - jag drog bara lite i bakbenen, sedan stod han där som en stjärna! Sådant blir man förstås riktigt glad över. Vi gjorde även några backningar med tillbakagång bara för skojs skull (backa gillar han nu - svansen går som bara den!)
Idag ska jag försöka smita hem tidigt (bara jag här i alla fall...) och kanske springa förbi djuraffären och köpa mig ett ben eller två till vovvarna, så han kan få ligga och tugga på det i buren!
Nellie och Tina har inte gjort så mycket, vi var ute på flera rundor igår. Det är härligt att snön börjat försvinna och man kan gå på ren asfalt igen. Jag är verkligen ingen vintermänniska egentligen!
På kvällen stod min fåtölj vid sängstegen (det är ju en våningssäng...) och Nellie ville absolut upp till mig (det tog verkligen inte många kvällar innan hon förstått att där uppe är det mysigare att sova, det kan jag lova...) och det slutade med att hon, utan att jag direkt märkt det, hade klättrat upp så att hon stod med baktassarna allra överst på fåtöljens topp, framtassarna på ett steg, så att hon nådde nästan allra upp till sängen! Hon klättrar verkligen som en apa den hunden, det finns många berättelser om hur hon klättrar över allehanda hinder (favoriten är när hon klättrade upp på nätet på en kaninutebur, stod på en smal smal kant och utan tvekan skulle över staketet...). Nu stod hon så att det inte fanns så mycket annat att göra än att dra upp henne helt i sängen, där hon mycket förnöjt sjönk ner bland kuddarna!