I måndags var jag ute vid sjön med Tina. Då låg is på rätt stora delar av sjön, om än tunn och på många ställen uppbruten av vatten. Tyvärr hade jag inte kameran med mig, men vi gick runt (Tina något motvilligt!) på bryggan och tittade.
Igår fick jag idén att gå ned dit med Dunder, tänkte att dels skulle han nog uppskatta att få springa runt och nosa, dels skulle man kanske kunna ta några fina bilder med honom sittandes på bryggan och dylikt. Sagt och gjort! Jag blev förvånad över att se att nu var det en
dast lite is kvar i ena hörnet (om man nu kan säga att en cirkelformad sjö har ett hörn...). Jag tog en hel del bilder på honom, både poserandes och när han glatt sprang runt och nosade. Jag blev lite orolig över att han skulle ramla i, för han sträckte sig så nära, så nära vattenytan, men klarade sig... När jag gick emot stranden, däremot, så hoppade han plöstligt rätt i från bryggan! Det hade jag inte alls räknat med! Han verkade dock tycka att det hela var riktigt, riktigt roligt, för då började han hoppa i vattnet så fort tillfälle gavs, och faktiskt så simmade han rätt ut i vattnet, det tror jag aldrig han gjort förr. D
et blev starten på en hel del springande, simmande and busande! Det måste ha varit riktigt kallt men det visade han inte ett enda tecken på.Till slut kallade jag upp honom ur vattnet så han inte skulle bli nedkyld, och vi vandrade hemåt igen - Dunder mycket nöjd!
Idag gick jag med Nellie och Tina runt sjön, jag var aldrig nere vid den, men efter vad jag kunde se så verkar all is vara borta nu. Kan man kanske börja våga drömma om varmare tider?!
Under skogspromenaden kände jag mig allt tröttare, huvudet dunkade och tja, det kändes ungefär som att gå på sparlåga. Jag hoppas att jag inte håller på att bli förkyld eller liknande, det skulle ju inte vara direkt oväntat med tanke på familjens hälsa på senare tid, men tajmingen är definitivt inte den bästa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar