Ute och snurrar

Senaste dagarna har våren äntligen vågat visa framfötterna - krokusar har hoppat upp och vitsipporna är på väg! Det är verkligen härligt.
För ett par dagar sedan blev det mycket motionerande vilket förstås alltid är bra. Det började med att kompisen ringde, och vi gick ut med Dunder och hennes Quanta i en timme. Lite senare gick jag med tikarna runt sjön (kollade klockan och det tog 45 min). Sedan ringde kompisen igen och vi åkte att träna i Kålltorp. Dunder var okoncentrerad först men det blev bättre och bättre. Speciellt efter en lite "fotopaus" - efter det skötte han sig mycket bättre. Vi tränade lydnad och lite utställning. Han kan stå jättefint men herregud - när jag försökte springa med honom undrade jag vad jag gett mig in på - utställningen är ju på måndag och nog kan han springa - men på helt fel sätt! Han är långt framför mig, tittar inte fram och så vidare. Men vi får väl hoppas på det bästa!
Redan på vägen till träningen tyckte väl Dunder att det behövdes lite spänning, så han lyckades med konststycket att slita sönder strypkedjan! Som tur var hade kompisen med sig en spårsele så den fick han gå i. Har aldrig tränat lydnad i en sele förut men det finns säkert något bra med det också?!
Igår satt jag mest och gjorde en ny layout till en av mina hemsidor (vid midnatt var den klar, puh!) men jag han även med att gå två rundor runt sjön, en gång med tikarna (Tina fick gå lös vilket hon gillade förstås) och en gång med Dunder - då tränade vi både att gå fint i koppel och att hålla sig vid matte när han var lös. Han tyckte att det var oerhört roligt att hoppa i varenda dike och bäck han kunde hitta, så han kom hem riktigt blöt och mycket nöjd med sig själv!

Den är tillbaka!

Igår kväll skulle jag gå in i stora huset och byta TV-kanal, men precis när jag steg ut genom dörren fick jag mig en ordentlig överraskning - höll nästan på att kliva på den, faktiskt! För alldeles utanför dörren sprang något litet, runt och taggigt runt med en skyfflande ljud. Igelkotten är tillbaka!
Får något eller ett par år sedan verkade det som on en igelkott flyttat in under huset. Mycket uppskattat - trevligt sällskap och dessutom tat den hand om mördarsniglarna. Förra året hade vi nästa inte en enda på hela tomten, till skillnad från tidigare år då blommorna blev attackerade av hela arméer! Så igår var den alltså framme och ute ur idet igen, om det nu är samma igelkott men det kan man väl utgå ifrån. Jag ville gärna ha en bild av den, sprang in och hämtade kameran men fick inte syn på den igen. Dessutom var det becksvart så jag kunde inte se vart den tagit vägen och ville ju inte skrämma bort den i vilket fall! Fast förra året verkade den rätt van vid människor, den kunde sitta och titta på en, knappt en meter bort, när man gick förbi på kvällarna. Bilden är på igelkotten, men tagit för något år sedan. Den gången var de två stycken, och brydde sig inte överhuvudtaget om en - inte ens när man rörde vid den!

Förkylning och drakar

Ja, nu har förkylningen brutit ut - inte kul; täppt i näsan, torra läppar (måste ju andas med öppen mun), huvudvärk... får hoppas att den släpper så snart som möjligt!
Roligare är i så fall att jag hamnat på teamet för att hjälpa till vid ett s.k. SIM (dvs onlinespel byggt med PHP osv) som är under utveckling. Det finns SIMs om allt möjligt - ofta handlar de om att ta hand om djur i någon form - och just detta handlar om drakar. Jag ska hjälpa till med framförallt att teckna bilder till spelet. En sålänge har jag gjort en bild - mest som test på rit- och färgläggningsstil, på en egenpåhittad art. Visar resultatet till vänster.

Dunder fortsätter att träna på att ligga i buren, det går bra så länge han har något att göra - tröttnar han blir han pipig och vill genast ut. Vi har tränat vidare på lydnadsklass 1 (jobbar just nu på att han ska göra momenten glatt och fint utan godis, dvs godiset ligger i fickan och inte i min hand) och lite mer handling. Det senare verkar gå bättre nu efter att jag tagit några dagars paus. Det är ju inte långt kvar tills han ska ställas ut (förste maj) - väntar på ett PM!
Och den tjugosjunde ska vi hämta hem lilla Flizan! Det ska bli roligt!

Spring i benen

Idag åkte jag och kompisen ner till en fårhage ägd av några av hennes bekanta, och hundarna (Dunder och Pärlan även denna gång) fick springa av sig - något som självklart uppskattades! Det blev många race fram och tillbaka. Det gick även en å genom hagen - den hoppade Dunder snart i! Jag vet inte om första doppet var medvetet, men efter det växklade han mellan att hoppa över och hoppa i vattnet! Idag lekte han och Pärlan fint nästan hela tiden, annars kan ju Dunder vara lite väl "fysisk" när han leker, han vill helst brottas med Pärlan hellre vill springa. Det blev massor av spring idag i alla fall!
Just nu ligger Dunder i buren, jag köpte nya ben idag till alla hundarna och han ligger så snällt så.
Nu känner jag att förkylningen börjar bryta ut, det är inte så kul förstås men hellre det än att gå och bara vänta på att den ska komma "på riktigt"!

Träning!

Ja, det har blivit en hel del kul för Dunder den senaste tiden; sjön, igår var vi och tränade och idag var vi och spårade. Bägge de senare aktiviteterna tillsammans med kompisen Pärlan.
Igår var vi och tränade på kvällen på en plats vi inte besökt förr. Det var kul, i början var Dunder så lydig så... Vi gjorde det mesta ur lydnadsklass 1, och han skötte sig duktigt med tanke på att det var ett helt nytt ställe, med nya lukter osv... Sen kunde han bara inte låta bli alla torra löv som virvlade omkring - då tappade jag helt kontrollen över honom! Han sprang runt som tokig, vägrade komma, ville bara jaga löv... Men jaja, han fick i alla fall springa av sig!
Idag gick vi och spårade i skogen, ungefär där rådjursexplosionen var, och kan man tänka sig - hörde kompisen göra ett utrop - hon hade hittat ett rådjursben! Det såg ut att vara ganska färskt. Bara ett ben och några hårtussar, that's it. Inga andra rester eller spår. Visst är det konstigt? Blodiga tussar, och nu detta... Jag visar en bild. Om någon har några gissningar på vad som åstadkommit detta så hör jag dem gärna. Det såg ut som skinnet och musklerna "skalats bort" men jag såg inga bitmärken. Där benet var av var det ganska "flisigt", det var inget rent snitt direkt. Vi gissar att det var ett djur som gjort men vad för djur skulle det kunna ha varit?!

Spåren gick bra - jag lade två. Det första var en enkel en, bara en vinkel. Det gick finfint - inga problem där. Han markerade bra (två leksaker hade jag gömt). Det andra spåret bestod av ett flertal vinklar med en leksak i slutet, och det gick också bra. Han har fortfarande lite väl högt tempo, men tappade inte spåret (blev lite osäker ett par gången men hittade det snabbt igen). Skulle vilja att han markerade kraftigare, men markerade gjorde han i alla fall!

Borta med Isen

I måndags var jag ute vid sjön med Tina. Då låg is på rätt stora delar av sjön, om än tunn och på många ställen uppbruten av vatten. Tyvärr hade jag inte kameran med mig, men vi gick runt (Tina något motvilligt!) på bryggan och tittade.
Igår fick jag idén att gå ned dit med Dunder, tänkte att dels skulle han nog uppskatta att få springa runt och nosa, dels skulle man kanske kunna ta några fina bilder med honom sittandes på bryggan och dylikt. Sagt och gjort! Jag blev förvånad över att se att nu var det endast lite is kvar i ena hörnet (om man nu kan säga att en cirkelformad sjö har ett hörn...). Jag tog en hel del bilder på honom, både poserandes och när han glatt sprang runt och nosade. Jag blev lite orolig över att han skulle ramla i, för han sträckte sig så nära, så nära vattenytan, men klarade sig... När jag gick emot stranden, däremot, så hoppade han plöstligt rätt i från bryggan! Det hade jag inte alls räknat med! Han verkade dock tycka att det hela var riktigt, riktigt roligt, för då började han hoppa i vattnet så fort tillfälle gavs, och faktiskt så simmade han rätt ut i vattnet, det tror jag aldrig han gjort förr. Det blev starten på en hel del springande, simmande and busande! Det måste ha varit riktigt kallt men det visade han inte ett enda tecken på.
Till slut kallade jag upp honom ur vattnet så han inte skulle bli nedkyld, och vi vandrade hemåt igen - Dunder mycket nöjd!
Idag gick jag med Nellie och Tina runt sjön, jag var aldrig nere vid den, men efter vad jag kunde se så verkar all is vara borta nu. Kan man kanske börja våga drömma om varmare tider?!

Under skogspromenaden kände jag mig allt tröttare, huvudet dunkade och tja, det kändes ungefär som att gå på sparlåga. Jag hoppas att jag inte håller på att bli förkyld eller liknande, det skulle ju inte vara direkt oväntat med tanke på familjens hälsa på senare tid, men tajmingen är definitivt inte den bästa...

Trött matte!

Ja, så var vi på kurs igår! Vi tränade på ställande under gång och hopp över hinder. Dunder skötte sig bra för det mesta, fast jag vet han kan göra bättre ställanden när han sätter den sidan till! Det var rätt så varmt (i alla fall jämfört med tidigare tillfällen!) så det var trevligt. Tyvärr var jag för varmt klädd så det blev rätt hett efter ett tag!
Före och efter kursen gjorde vi lite agility eftersom några hinder stod framme. Dunder tyckte det var grymt roligt och svansen gick snabbt. Jag sprang inte och vi har inte tränat ordentligt på ett tag så han sprang förbi hinder några gånger och så, men överlag blev jag nöjd, han sprang inte ifrån mig en enda gång (alltså typ inga "rymningsförsök"), vilket kunde förekomma när han var yngre.

På kvällen gick Scooby Doo på TV, har inte sett den förr så lade mig för att titta i sängen, men snart somnade jag! Måste hålla på att bli gammal - orkar inte vara vaken efter tio på kvällarna längre! Fast det är verkligen inte helt fel att gå upp tidigare då jag i grund och botten inte är en kvällsmänniska.
Idag är det ju annandag påsk så ledig idag, inte fy skam. Måste dock ha sovit konstigt för nacken värker. I övrigt koncentrerar jag mig på att hålla mig frisk, både kompisen och halva familjen har ju åkt på allt möjligt, och jag har inga planer på att stryka med jag också om jag kan undvika det!

Glad påsk!

Hoppas att alla har - eller har haft - en riktigt trevlig påsk!
Jag har haft det, i alla fall! Vi har målat ägg, ätit påskmiddag tillsammans och förstås letat efter godisägg! Mitt hittade jag snabbt i år, och där fanns mycket smaskigt.
Framåt kvällen gick ungefär halva familjen när till den plats där årets påskbrasa skulle hållas. Jag följde inte med då, utan gick ner senare tillsammans med Dunder. Då hördes infrekventa raketer och liknande. Först lyssnade Dunder på knallarna, inte rädd men något reserverat, snart ignorerade han dem dock totalt så det var bra. Mötte upp med familjen, och det blev att jag och lillasystern gick för att titta på hur det gick med brasan - den ville allt inte ta sig! Dunder var förstås nyfiken på alla människor - jag tror knappt han gått bland så många på riktigt länge - men han skötte sig fint och satt snällt på min sida, till och med när en glad liten pojke på kanske två år kom springande och skrattande emot honom, glatt utbristande "vovve!". Sen fick han dock kvällens kanske mest intensiva miljöträning: En man slängde upp en slags smällare eller raket? Inte stor, lät inte mycket, men lyste upp rätt bra och gnistor flög, bara några meter ifrån där vi stod, och ännu närmare en liten flicka på kanske ett år eller två - faktiskt så föll gnistorna över hela hennes rygg. Smart! Som tur var gick det bra.

Idag är det kurs, jag brukar ju skriva efteråt hur det gick, men vi får väl se hur det blir denna vecka! Idag ska vi träna på ställande under gång om jag minns rätt, får titta i pappren. Själv är jag rätt sömnig idag så vi får se hur bra det blir!
God fortsättning allihopa!

Usch för spyware

Spyware, verkligen bland det värsta som finns i datorvärlden! Fy alltså! Fick en infekion igår och har väl närmast slitit håret av huvudet och sett framför mig hur alla mina filer förstörts, men efter flera timmars arbete framför datorn, nervöst knappande och följande ett hjälpdokument från ett änglasänt HijackThis-hjälpforum, så fick jag äntligen ordning på det hela! Att man kan bli så uppjagad av en elak liten datorfil (som visserligen å andra sidan kan skapa en hel del trubbel!)

Nu mår min dator bra i alla fall, som tur är!
Medan den skannade, fixade osv imorse så beslöt jag mig för att passa på att trimma Nellie, det behövdes och bra blev det - nu ser hon faktiskt ut som en cocker igen! Jag har planerat att låta henne växa en "fin" päls till i sommar och inte bara klippa ner henne, så nu har hon börjat få rätt bra behäng på öron och undersida. Hon är allt ett litet pälsmonster! Tina och Dunder har inte chans gentemot henne när det kommer till pälsens tjocklek och väx-förmåga!
Jag passade också på att städa rummet idag, visserligen så kan ordet "städat" nog bara gälla i max en dag när man delar rum med tre hundar, men det kändes bra att få det gjort i alla fall.
Jag satt också och tecknade en stund, jag hade nämligen roat mig med att vässa alla min färgpennor och märkt att jag har sjuherrans många rosa sådana - de används aldrig! Så nu var det dags att färglägga i denna färg! Dock blev det inte så mycket rosa som jag hoppats - hästen med horn fick i huvudsak bli svart, jag kunde bara inte med att färglägga stackarn alldeles skär...

Vanlig dag

Ja, idag har det väl inte hänt så väldans mycket egentligen. Var i skolan förstås, och hade möte med Bossen. Egentligen skulle min klasskamrat vara där också, men hon var sjuk idag. Vi diskuterade vad som skall göras till nästa vecka och så. Jag ska försöka jobba på nu i början av veckan så jag kan ta det lugnt över påskhelgen, då vill man inte stressa.
Köpte nytt månadskort idag, det blir kanske sista gången?! De skall ju byta till någon ny historia snart. Låter bra, fast jag kan inte bestämma mig för om det ska bli fler månadskort eller om man ska satsa på en kvartalsvariant. Det senare blir billigare i längden men kanske inte kommer att utnyttjas helt, så jag vet inte riktigt. Lite sommarlov hoppas man ju få, jag försöker spara på utgifterna så jag kan vila lite i sommar utan att behöva tänka allt för mycket på en tom kassa.
När jag kom hem var jag hungrig, så efter att ha rastat av Nellie och Dunder (Tina var inne i stora huset) så satte jag en kastrull vatten på att koka up så jag kunde fixa spagetti. Dock tyckte jag synd om Dunder som satt och skällde sorgset. Han hade ju varit ensam, skulle han bli tvungen att sitta där ännu längre?! Det slutade med att Tina fick gå tillbaka till mitt rum (vilket hon gärna ville!) medan Dunder fick komma in istället, i stora huset. Det tyckte han förstås var jätteroligt, han rusade omkring och nosade och fick många klappar av småsyskonen. Han fick även leka med Flizans aktiveringsboll (hon har ju inte flyttat hem än...) och fick tugga på ett ben.
När maten började bli färdig fick han dock gå ut igen, ville inte behöva hålla stenkoll på honom då utan hellre att alla kunde äta i lugn och ro. Tina fick komma in igen. Värmde köttfärssås som stod färdig i kylskåpet och satte mig att äta med två yngsta syskonen.
Efter det drog jag ut till hundarna igen, och tog ut Dunder på en promenad. Jag var ganska dominant och krävde att han inte drog i kopplet - och det gjorde han inte heller! Så det blev en lugn och avslappnad promenad. Sen kom pappa som nyss kommit hem, han lånade alla tre och gick ut tillsammans med yngsta syskonen på en promenad. Det kändes väldigt tomt och tyst (tråkigt!) att vara ensam i rummet när man är van att dela det med tre hundar, även om det bara var under en stund, det kan jag lova! Men nu är de alla i alla fall rejält avrastade, så det känns bra.

Mer kurs!

Ja, så var vi på kurs igen, jag och Dunder!
Han skötte sig fint som vanligt, i början körde vi ganska "hård" träning (innan själva kursen startat). Han SKULLE gå fot och mer var det inte med det, det gick bra, när han kunde koncentrera sig (blir alltid lite stirrig när han precis kommer dit, vill nosa och titta på alla osv) körde vi lite agility och det tyckte han var jättekul, svansen gick ständigt.
När kursen börjat var det dags för inkallning och läggande under gång - det senare jobbade vi med först. Dunder kan ju redan det mesta av det momentet, vi tränade på stadga och han skötte det bra. Under inkallningen var jag lite osäker på om han kanske skulle vilja springa fram till en annan hund så vi jobbade kopplade först, men efter att ha nyfiket tittat i några minuter ("Varför springer alla helt plöstligt?!") så hade jag honom lös och det gick bra, han lämnade inte min sida en enda gång, faktiskt så försökte han inte ens så det var ju bra. Vi tränade mest på distans och att han skulle komma på rätt kommando. Vi gjorde även några klassiska övningar med hela gruppen. Dels skulle alla stå uppraddade så fick vi turas om att gå sick-sack mellan allihopa. Det gick jättefint, Dunder stod på kanten den här gången så han fick gå sist. Det var bara en enda hund som gick fram helt till honom men det enda som hände var att de nosade i någon sekund, jag ryckte i kopplet (jag vet, det ska man inte göra...) och fick hans kontakt igen och han satt fint. När det var hans tur att gå gick det jättebra, han brydde sig inte alls om de andra. Vi gjorde även den övning när man står ungefär såhär: I.I Alltså, pricken är hunden, I:ena är hundar och förare, lika många på varje sida, och själv står man mitt emot hunden i andra ändan och kallar in. Det gick finfint, Dunder kom glatt springande utan att ens titta på varandra och gjorde en fin ingång.
På hemvägen var han ganska grinig, han satt längst bak i bilen och huttrade, och han var nog trött också (mot slutet av resan satt han och halvblundande!) men han vill ju inte vara ifrån matte så jag fick hålla upp en hand som moraliskt stöd, denna stod han med huvudet vilande emot under större delen av resan. När vi kom hem drack han massor (missade att ta med vatten denna gång och hade nog inte fått tid att ta fram det i vilket fall som helst) och somnade sedan i fåtöljen. Bilden visar honom och Nellie, den är egentligen tagen för någon dag sen men de ligger och sover likadant just medan jag skriver detta!

Att få saker gjorda...

...Känns alltid bra!
Idag var jag hemma, och trots att jag kände mig trött imorse (Tina tvingade ut mig i pyjamas i den nyfallna snön vid tre i natt...) så blev det till att städa rummet, vilket behövdes, och det känns alltid uppfriskande att vistas i ett nystädat rum. Jag klippte även hundarnas klor, borstade dem och rengjorde öronen. Dunder fick trimmas likaså, och han blev riktigt stilig. Sedan duschade jag, kollade lite på TV, och drog ut med Nellie till skogs! Bilderna är förstås därifrån. Vi gick ungefär där rådjursexplosionen höll till (se tidigare inlägg...) men inga rådjur denna gång, bara massor av spillning och nya hårtussar. Men från rådjur? Vet inte, de var till huvuddel vita och riktigt duniga...
Nellie är verkligen en linslus, och hon är inte dum heller. Hoppade upp på varenda sten hon hittade och förväntade sig genast godis för besväret - hon har väl lärt sig vad som gäller när matte har kameran med sig! Jag kanske är partisk men jag tycker faktiskt att hon blir bra på bild... i alla fall om ljuset är det rätta...
Dunders burträning fortsätter, idag låg han där och tuggade på ett ben medan jag städade rummet. När jag rengjorde hundarnas öron (i samband med kamningen) so flydde han faktiskt in i den! Men det är enda gången det hänt - både Tina och Nellie kan tänka sig att sova där ibland och det gör de också, men inte Dunder, han ligger helst i fåtöljen, biabädden eller på golvet... och mina källor berättar att det senaste är att hoppa upp i våningssängen när jag inte är där och glatt göra sig hemmastadd!

Mer träning...

Har fortsatt att träna Dunder att ligga i buren. Det går bra! Fast han ligger inte direkt och vilar, utan för honom handlar det om att ligga där och ivrigt vänta på godis. Igår tog jag hans (nja, egentligen Nellies...) Kong och fyllde med godis. De fastnade riktigt bra så han fick verkligen kämpa för att få ut dem, men han verkade gilla det. Detta förstås samtidigt som han låg i buren. Han fick även ligga där medan jag både satt och såg på TV och vid datorn. Snart kanske jag kan lämna honom där med en godisfylld leksak och rent av lämna rummet i en minut eller två.
Var nära att missa vår dagliga träninsrunda inför utställning igår, men ville inte bryta "traditionen" så i samband med Dunders sista runda på kvällen körde vi lite på kvällen. Inget springande då utan vi tränade på uppställande och det gick finfint, ja han skötte sig alldeles perfekt. Nästan så att han ställde alla fyra benen, huvud och svans precis som det skall vara helt själv - jag drog bara lite i bakbenen, sedan stod han där som en stjärna! Sådant blir man förstås riktigt glad över. Vi gjorde även några backningar med tillbakagång bara för skojs skull (backa gillar han nu - svansen går som bara den!)
Idag ska jag försöka smita hem tidigt (bara jag här i alla fall...) och kanske springa förbi djuraffären och köpa mig ett ben eller två till vovvarna, så han kan få ligga och tugga på det i buren!
Nellie och Tina har inte gjort så mycket, vi var ute på flera rundor igår. Det är härligt att snön börjat försvinna och man kan gå på ren asfalt igen. Jag är verkligen ingen vintermänniska egentligen!
På kvällen stod min fåtölj vid sängstegen (det är ju en våningssäng...) och Nellie ville absolut upp till mig (det tog verkligen inte många kvällar innan hon förstått att där uppe är det mysigare att sova, det kan jag lova...) och det slutade med att hon, utan att jag direkt märkt det, hade klättrat upp så att hon stod med baktassarna allra överst på fåtöljens topp, framtassarna på ett steg, så att hon nådde nästan allra upp till sängen! Hon klättrar verkligen som en apa den hunden, det finns många berättelser om hur hon klättrar över allehanda hinder (favoriten är när hon klättrade upp på nätet på en kaninutebur, stod på en smal smal kant och utan tvekan skulle över staketet...). Nu stod hon så att det inte fanns så mycket annat att göra än att dra upp henne helt i sängen, där hon mycket förnöjt sjönk ner bland kuddarna!

Trött som attan

Usch, vet inte varför, men idag är jag grymt trött! Sov ganska dåligt - konstiga drömmar och vaknade åtminstone två gånger i natt. Ont i ryggen - misstänker att jag sovit på något knasigt sätt och nu har det suttit i under ett par dygn. Börja som tur är dock att släppa! Att sitta är inga problem, mer än att jag spänner ryggen hela tiden, det är när jag böjer mig eller ligger ner som det bränner till. Man kanske börjar bli gammal och sliten?!
Hade nyss möte med bossen, sitter och småpetar med arbetet. Inte så väldans mycket att göra innan han fått mer information men lite att göra finns det som tur är i alla fall.

Dunder har tränat mer på att vara i buren och det går bra, även om han inte är avslappnad utan mest ligger och råstirrar efter nästa godbit. Men det är alltid något! Jag har även lyckats hålla uppe med att träna utställning varje dag, eller nja, igår blev det inget men så gick vi ju på lydnadskursen då.

Burspråk

Mer kurs idag! Dunder skötte sig finfint för det mesta fast vi misstänker att en löptik varit på plan - när han och andra hannen gick på ett speciellt ställe så blev de båda pipiga och okoncentrerade, men när vi gick till en annan del av planen så skötte han sig mycket bättre. Idag tränade vi på linförighet, vilket gick bra. Dunder fick beröm för att han höll ögonkontakten så bra! Fast han går väldigt lång fram!

Eftersom Dunder har sådan seperationsångest har jag bestämt mig för att dra fram buren och börja vår "crate-training" igen. Än så länge har vi mjukstartat - han fick ligga i den (först med öppen lucka, sedan med stängd) en minut eller två åt gången, mycket beröm och godis på det. Först ville han inte gå in alls, sedan gick det bra, men han blev hispig så fort luckan stängdes. Men till slut gick det också vägen, och jag kunde t.o.m. gå till en annan del av rummet utan att han gjorde annat än att ligga och titta på mig. Jag matade precis hundarna och skålen stod inne i buren (med öppen dörr, men i alla fall!)
Damerna fattade snabbt galoppen, Nellie förstod snabbt vad man skulle göra för en godbit och även om Dunder inte ville gå in i buren, så skulle hon det definitivt, så hon kunde få en godbit! Tina var också mycket förtjust i den, det allra första hon gjorde var att springa in där och börja "bädda".
Dunder har inga problem med när jag lämnar honom för skolan på dagen, men annars kan jag inte lämna honom, utan han börjar pipa, skälla och dra. Idag satt han i kompisen bilbur på väg till hundklubben, då gjorde han en hel del oljud och satt och verkligen skakade hela han. Till slut på hemvägen låg han ner och pep tyst - det lät precis som om han låg och grät! Det är synd att han fått sådan ångest, jag vet faktiskt inte varför, för vi började träna på att vara ensam redan när han var 9 veckor gammal och det gick jättebra, han satt tyst under allt längre rundor. Sedan när han blev typ 7 månader så slog det slint och han fick sin seperationsångest. Men nu går det ju framåt, det är bara att jobba vidare!

Hundträning

Har varit och tränat med kompisen på den lokala brukshundklubben. Det gick bra! Dunder skötte sig bäst i början, allt eftersom blev han mer intresserad av kompisen Pärlan och det blev ett par rundor då han sprang iväg! Men så länge som han höll sig vid mig så utförde han momenten bra.
Vi fortsätter även att träna på snygga springrundor för utställningsringen och så förstås lydnadskursen, som är imorgon!
I övrigt har inte så mycket hänt, så inte mycket mer att tillägga! Bilderna är från träningen på klubben - som du kan se var det ganska så lerigt och blött, men kul i alla fall!