Nellie finns inte mer.

Nellie finns inte mer. Det känns oerhört jobbigt just nu.
På grund av ständigt återkommande sjukdom beslöt vi att låta henne somna in den 26/6. Det var ett svårt beslut, ännu svårare att se/vara med om men allra värst är det nu, efteråt. Jag saknar henne så oerhört mycket, jag vill ha henne tillbaka, vill kunna se, höra, känna henne. Min älskade Nellie... Detta är utan tvekan det värsta jag varit med om. Jag hoppas bara att det blir lättare med tiden att minnas de roliga stunderna, och inte längta efter henne lika akut. Just nu känns det som jag aldrig kommer att komma över det. Värst var det igår kväll, jag kunde bara inte sova, jag kunde inte sluta gråta. Jag saknade henne något så fruktansvärt. Dunder försökte trösta mig så gott han kunde men det hjälpte knappt, som det kändes.

Idag skall vi i alla fall hitta en matta till mitt nya rum. Pappa och morfar har gjort ett jättefint jobb. Det skall faktiskt bli skönt att komma dit, jag tror att det blir lättare att sluta tänka på Nellie där, här finns så många minnen av henne. Jag flyttar förmodligen nästa vecka.